Trångboddheten ökar inte

.. så är det fullt möjligt att säga. Frågan har varit uppe i bloggen förut och nu läser jag en artikel i ETC att "Allt fler bor trångt i Stockholm". Artikeln beskriver hur "trångboddheten" har varit konstant under de senaste 20 åren men har ökat bland vissa grupper, framförallt hos familjer med utländsk bakgrund och ensamstående med barn. Jag vill inte på något sätt förringa deras situation.

I samma artikel intervjuas forskaren Helen Ekstam som menar att begreppet har blivit "rasifierat" och ett slagträ i den politiska sfären i debatten. Helen Ekstam arbetar just nu på en studie där hon frågat 2 200 personer om deras bostadssituation. Trettio procent av de som enligt Boverkets norm är trångbodda, dvs bor med mindre än ett rum per person, anser sig inte vara trångbodde. Självklart är det en subjektiv definition. Jag bor i en tvåa på 43 kvadrat, och är i den bemärkelsen inte trångbodd, men med mitt intresse för att fynda 1960-talsmöbler upplever jag mitt boende som väldigt trångt.

I ett paper som Helen Ekstam har skrivit (pdf), citerar hon Dag Österberg. Han menar att människan behöver tillräckligt utrymme för att personen inte ska bli aggressiv och att utrymmet bestäms av kulturella och individuella faktorer. Tillräckligt intressant för att jag ska följa upp Ekstams doktorsavhandling.