Det är kul att studera diskussionen om ägarlägenheter. Att vi nu fått ägarlägenheter i Sverige är bra. Det ökar valfriheten. Men det är långt ifrån någon revolution som många tycks tro. Skillnaden mot bostadsrätten är hårfin. Bostadsrätten är också en ägarlägenhet, en ägarlägenhet som radikalt ändrats från förr. Fast det verkar ingen ha märkt.
Bostadsrätten äger man indirekt, men man äger. Man äger en andel av "företaget bostadsrättsföreningen" precis som man äger aktier i ett företag. När det kommer till själva boendet är det inte mycket som skiljer. Det finns både trapphus och fönster som skall underhållas. Stamledningar skall bytas. Boende som skall hållas lugna. Man bor under ett tak. Man är mer eller mindre tvingad till att ha en förening som förvaltar det gemensamma. Och man är tvungen att ha en styrelse och därmed ett engagemang bland de boende.
Jag tror att man lika lite i ägarlägenheter som i bostadsrätt tycker det är kul om trapphuset helt utan min vetskap målats om nya glada färder när jag kommer hem en dag. Jag tror att vi kommer att se en utveckling där skillnaderna mellan bostadsrätt och ägarlägenheter successivt kommer att bli mindre och mindre för att slutligen kanske endast vara av formell art, fast eller lös egendom.